Referensbok

HTML © Eva von Pepel

* [ HTML-referensbok ] * [ Referensböcker ] *

HEAD-elementen

TITLE * BASE * LINK * META * STYLE * SCRIPT * noscript * ISINDEX

Inledning

<HEAD>
<TITLE></TITLE>
<BASE>
<META>
<STYLE></STYLE>
<SCRIPT></SCRIPT>
<ISINDEX> (T)

i visa fall 
kan även
<OBJECT>
inkluderas

</HEAD>

Dokumentets huvud skapas av elementet HEAD (markeras <HEAD></HEAD>) och är osynligt på skärmen. HEAD är behållare åt sina barn, HEAD-elementen. HEAD-elementen innehåller information om själva dokumentet, t ex TITLE beskriver dokumentets titel ur global perspektiv och META kan innehålla information om dokumentets författare.

HEAD-elementen, förutom TITLE, är valfria och kan förekomma i en valfri ordning. Innehåller dock något element information som är nödvändigt för en korrekt avläsning av dokumentet, t ex BASE innehållande information om den absoluta adressen från vilken alla relativa adresser ska resolveras, bör detta element komma först eller så fort som bara möjligt.

TITLE är obligatoriskt. Dokument som saknar TITLE är ogiltiga HTML-dokument.

HEAD-elementen för endast finnas i dokumentets huvud, dvs mellan <HEAD> och </HEAD>. Observera dock att OBJECT, SCRIPT och ISINDEX kan även finnas i dokumentets kropp.

Upp

* <TITLE></TITLE>

Markeras: <TITLE></TITLE> - båda obligatoriska

Får innehålla: vanlig text inklusive entities

Får finnas i: HEAD

Varje HTML-dokument måste innehålla ett och endast ett element TITLE. TITLE är det enda obligatoriska elementet och om saknas är dokumentet ogiltigt. Elementet får inte innehålla några markord utan endast vanlig text inklusive entities som beskriver hela dokumentets innehåll ur global perspektiv. OBS! blanda inte elementet TITLE med attributet TITLE eller vanliga rubriker t ex H1.

Många sökmotorer indexerar dokumentet efter dess titel och visar den som ingress vid sökning. Titeln också visas på statusraden när man besöker sidan samt används som bokmärken i visuella www-klienter. Därför är det viktigt att titeln är inte för lång (försök begränsa titeln till 64 tecken) samt på ett korrekt sätt återspeglar dokumentets innehåll. Att skriva "Min hemsida" säger ju inte någonting. Till exempel en online version av detta avsnitt kan tituleras:

<TITLE>HTML-referens - elementet TITLE</TITLE>
eller
<TITLE>HTML-referens - HEAD-elementen</TITLE>

Attribut

HTML 4.0HTML 4.0 TransitionalHTML 3.2
LANG, DIR (%i18n) LANG, DIR (%i18n) Inga

Upp

* <BASE>

Markeras: <BASE> - tomt element, sluttagg saknas

Får innehålla: inget

Får finnas i: HEAD

Elementet BASE används för att specifikt definiera en bas (absolut) URI av ett dokument så att relativa adresser som dokumentet innehåller kan resolveras. Det får endast finnas en bas URI per dokument. I de flesta fall behöver man inte uppge den absoluta adressen. Den kan dock vara andvändbart om:

  1. dokumentet läses ur en kontext
  2. kan nås genom olika URI
  3. (till synnes) saknar en URI, t ex när det skickas via epost
  4. filen som innehållande BASE adressen flyttas till t ex en annan server - i sådana fall behöver du inte flytta alla andra filer till vilka det aktuella dokumentet är länkat via relativa adresser.

Adressen i BASE specificerar en ursprunglig lokalisering och måste ange hela sökvägen.

Om elementet finns måste det befinna sig före alla andra element innehållande en extern URI. Till exempel om dokumentets HEAD innehåller både BASE och LINK som hänvisar till en stilmall måste BASE uppges före LINK.

Elementet markeras endast med <BASE>. Då det är ett tomt element är sluttaggen förbjuden.

Attribut

HTML 4.0HTML 4.0 TransitionalHTML 3.2
HREF (obligatoriskt) HREF, TARGET HREF (obligatoriskt)

HREF

Obligatoriskt attribut. Värdet är en URI som specificerar den absoluta adressen. Hela sökvägen måste uppges.

<BASE HREF="http://vonpepel.com/ref/index.html">

TARGET (T)

Attributet används för att specificera i vilken ram alla länkar i dokumentet ska visas. Om ram med detta namn inte finns öppnar www-klienten ett nytt fönster. TARGET specificerat i BASE kan överskridas med samma attribut specificerat i själva länken, till exempel elementet A.

TARGET kan också användas för att försäkra sig att dokumentet inte ramas av andras FRAMEs.

<BASE HREF="http://www. algonet.se/~eva/ref/index.html" target="_top">

visar dokumentet i ett helskärm tomt fönster istället för användarens eventuella ram.

Tillåtna värden är:

  1. TARGET="namn" - där "namn" är något eget angivet namn
  2. TARGET="_top" - helskärm, ur ramar
  3. TARGET="_blank" - nytt ej namngivet fönster
  4. TARGET="_self" - samma ram som elementet
  5. TARGET="_parent" - den aktuella ramens (FRAMESET) förälder

Exempel

En absolut adress:

<BASE HREF="http://vonpepel.com/ref/html/index.html">

Relativa till den absoluta URIn adresser.

Relativ adress: Fullständig adress
<A HREF="head.html"> <BASE HREF="http://www.algonet.se/
~eva/ref/html/head.html">
<A HREF="../index.html"> <BASE HREF="http://www.algonet.se/
~eva/ref/index.html">
<A HREF="tecken/teck40.html"> <BASE HREF="http://www.algonet.se/
~eva/ref/tecken/teck.html">

Mer om relativa och absoluta adresser samt bibliotekens uppbyggnad finner du i avsnittet om "Ankare".

Upp

* <LINK>

Markeras: <LINK> - tomt element, sluttagg saknas

Får innehålla: inget

Får finnas i: HEAD

Elementet LINK etablerar relation mellan dokumenten. När attributet HREF är specificerat definerar elementet en länkkälla som användaren kan aktiviera. Mao länkar elementet det befintliga dokumentet med andra dokument. Ett obegränsat antal dokument kan länkas med hjälp av LINK, dvs ett obegränsat antal element LINK kan finnas i ett specifikt dokument.

Om det befintliga dokumentet länkas med ett dokument innehållande METADATA-profil (se HEAD och attributet PROFILE) gäller samma profil även för elementet LINK.

Attribut

HTML 4.0HTML 4.0 TransitionalHTML 3.2
Alla attribut som beskrivs i %attrs; och HREF, REL, REV, TYPE, CHARSET, HREFLANG, MEDIA samma som i HTML 4.0 plus TARGET HREF, REL, REV, TITLE

TITLE

TITLE är ett av de attribut som beskrivs under det gemensamma namnet %attrs;. Just i länkar (både LINK och A) är attributet mycket användbart då det förser elementen med en titel som kan till exempel presenteras i form av tooltip när musen passerar över den eller läsas av taldatorer. Oberoende av www-klient förser TITLE användarna med information om den länkade källan.

Attributet har en speciell roll när det associeras tillsammans med silmallar REL=stylesheet (se REL/stilmallar-exempel) då det tillåter val av alternativa eller föredragna stilmallar.

När attributet används med REL=BOOKMARK föreser det bokmärket med ett namn.

<LINK REL=bookmark HREF="index.html" TITLE="Den ultmimata referensguiden till HTML">

HREF

Värde av detta attribut pekar till ett externt dokument med vilket relation etableras.

<LINK HREF="index.html">

REL

Forward link. Attributet specificerar relation från det befintliga dokumentet till det länkade. Värdet beror på själva relationen (typ av länken).

HTML 4.0 definierar följande länktyper:

Exempel 1

<LINK REL=glossary HREF="lexikon.html">

"lexikon.html" är lexikon för det befintliga dokument

Exempel 2

<LINK REL=prev HREF="title.html" TITLE="HEAD-elementen - TITLE">

<LINK REL=next HREF="meta.html" TITLE=" HEAD-elementen - META ">

<LINK REL=start HREF="index.html" TITLE="Referensguide till HTML 4.0">

<LINK REL=copyright HREF="bilagor/copyright.html" TITLE="Copyright information">

Linktyper som PREV, NEXT, START specificerar placering av ett specifikt dokument inuti en dokumentserie och kan användas som navigeringsredskap. Tyvärr, har denna egenskap dåligt stöd i www-klienter. Dessa länkar talar även för sökmotorer var dokumenten kan hittas.

Exempel 3

<LINK TITLE="Svensk manual" type="text/html" rel="alternate" hreflang="sv" href="svensk.html">

<LINK TITLE="Fransk manual" type="text/html" rel="alternate" hreflang="fr" href="fransk.html">

Alternativa länkar. En pekar till en svensk manual och den andra till en fransk. Har du alternativa dokument bör du alltid referera till dem enligt ovan så att sökmotorer kan föreslå användaren alternativa versioner.

Exempel 4

REL kan också användas för att specificera META-information som i vanliga fall beskrivs av elementet META vars något av värdena är en URI. Till exempel följande META-datadeklaration:

<META name="DC.identifier" content="http://www.ietf.org/rfc/rfc1866.txt">

kan skrivas som:

<LINK rel="DC.identifier" type="text/plain" href="http://www.ietf.org/rfc/rfc1866.txt">

REV

Reversed link. Attributet specificerar relation till det befintliga dokumentet från det länkade. Värdet beror på själva relationen (typ av länken) - se REL.

En länk i dokumentet A:
<LINK HREF="dokB.html" REL="valfrirelation">

Har samma betydelse som en länk i dokumentet B:
<LINK HREF="dokA.html" REV="valfrirelation">

Exempel

<LINK REV=subsection HREF="index.html">

det befintliga dokumentet är en del av (subsektion) av det länkade "index.html"

<LINK REV=made HREF="mailto:eva@algonet.se" TITLE="Referensguide till HTML 4.0 - Kommentarer">

skapar en kontaktlänk till författaren av dokumentet

TYPE

Attributet specificerar MEDIA-typ av den länkade källan. Värdena kan till exempel vara: "text/html", "image/png", "image/gif", "video/mpeg". Listan på alla registrerade MEDIA-typer finns hos IANA.

<LINK REL=Stylesheet HREF="stil.css" TYPE="text/css">

MEDIA

Attributet specificerar den typ av mediet före vilket dokumentet är strukturerat. Värdena är:

Följande exempel talar om var versionen anpassad för utskrift finns:

<LINK media="print" title="Svensk manual - postscript" type="application/postscript" rel="alternate" href="manualer/postscriptsv.ps">

Om dokumentet är anpassat för fler än en mediatyp lista alla typer och separera dem med ett komma:

<LINK media="print, screen" rel="alternate" href="dok.html">

CHARSET

Då avkodningen av dokumentet som LINK länkar till kan skilja sig från avkodningen i det befintliga dokumentet kan du med hjälp av attributet CHARSET tala om för www-klienten vilken avkodning används "på andra sidan" av länken.

Värdet specificerar teckenavkodning av den länkade källan, t ex ISO-8859-1. Lista på registrerade teckenavkodningar finns hos IANA.

<LINK href="dok.html" charset="UTF-8">

HREFLANG

Detta attribut föreser www-klienten med information om språket som dokumentet "på andra sidan" av länken använder.

Värdet uppges oftast som en två-bokstavs-språkkod (OBS! ej dataspråk) som kan även inkludera dialekt, t ex sv för svenska, en för engelska, eller en-cockney för cockney-engelska. Hela listan med språkkoder finns i ISO 639 som kan hittas på http://www.oasis-open.org/cover/iso639a.html, http://www.ietf.org/rfc/rfc1766.txt.

<LINK media="print" title="Svensk manual - postscript" type="application/postscript" rel="alternate" href="manualer/postscriptsv.ps" charset="ISO-8859-1" HREFLANG=sv>

TARGET (T)

Attributet används för att specificera i vilken ram dokumentet ska visas. Om ram med detta namn inte finns öppnar www-klienten ett nytt fönster.

<LINK HREF="http://www. algonet.se/~eva/ref/index.html" target="_top">

visar dokumentet i ett helskärm tomt fönster istället för användarens eventuella ram. Tillåtna värden är:

  1. TARGET="namn" - där "namn" är något eget angivet namn
  2. TARGET="_top" - helskärm, ur ramar
  3. TARGET="_blank" - nytt ej namngivet fönster
  4. TARGET="_self" - samma ram som elementet
  5. TARGET="_parent" - den aktuella ramens (FRAMESET) förälder

LINK och externa stilmallar

Ett obegränsat antal externa stilmallar kan länkas med ett HTML-dokument. En mall kan föreslå formateringen för en typ av media (t ex skärm), en annan mall kan föreslå formateringen för en annan typ av media (t ex skrivare). En mall kan föreslå en specifik stil, en annan mall kan föreslå en annan stil. Du kan länka alla dessa mallar med dokumentet och låta användaren välja den stil som passar honom/henne bäst.

Alternativa, föredragna och persistenta stilmallar

Författaren kan förse användaren med en serie ömsesidigt exklusiva stilmallar som han/hon kan välja emellan. Dessa stilmallar kallas alternativa stilmallar.

En av dessa alternativa stilmallar kan författaren specificera som föredragen stilmall, dvs en gällande mall i fall då användaren inte väljer någon annan. Bara en föredragen stil kan gälla. Om fler än ett element LINK används för att specificera föredragen stil gäller den första. Om elementet META eller HTTP-headern används för att specificera föredragen still gäller dessa istället LINK.

Dessa alternativa mallar, inklusive författarens föredragen mall, kan grupperas under ett gemensamt namn. När användaren väljer en namngiven still bör www-klienten tillämpa alla stilmallar med detta namn.

När författaren väljer själv en stilmall som, utöver de två ovan nämnda, www-klienten ska tillämpa kallas denna mall för persistent (framhärdande). Om stilmallar tillämpas, dvs om www-klienten stödjer dem så som användaren inte har användningen av stilmallar avstäng, gäller alltid denna stil.

persistent

<LINK REL="stylesheet" href="stil.css" type="text/css">

Denna still alltid gäller.

föredragen

<LINK REL="stylesheet" href="stil3.css" type="text/css" TITLE="Stora fonter">

Attributet TITLE gör denna stil till föredragen

alternativ

<LINK REL="alternate stylesheet" href="stil4.css" type="text/css" TITLE="Små fonter">

Värdet "alternate stylesheet" samt attributet TITLE gör denna stil till alternativ som kan väljas istället för den föredragna

en still fler mallar

<LINK REL=stylesheet HREF="marginaller.css" TITLE="Samtida" TYPE="text/css">
<LINK REL=stylesheet HREF="tabeller.css" TITLE="Samtida" TYPE="text/css">
<LINK REL=stylesheet HREF="fonter.css" TITLE="Samtida" TYPE="text/css">

Tre stilmallar sammanlänkade till en. Den första mallen deklarerar marginaler, den andra tabeller och den tredje fonter. Genom att ge alla mallar samma namn, i det här fallet "Samtida" kopplas de samman till en mall, dvs dokumentet formateras med alla mallar samtidigt. Denna stil kommer att tillämpas som föredragen mall.

blandade stilar

<LINK REL="alternate stylesheet" HREF="marginaller.css" TITLE="Samtida" TYPE="text/css">
<LINK REL="alternate stylesheet" HREF="tabeller.css" TITLE="Samtida" TYPE="text/css">
<LINK REL="alternate stylesheet" HREF="fonter.css" TITLE="Stora fonter" TYPE="text/css">
<LINK REL=stylesheet HREF="bas.css" TYPE="text/css">

Om användaren väljer "Samtida"-stil, båda "Samtida-mallar" gäller tillsammans med föerdragen "bas.css". Om användaren väljer stilen "Stora fonter" kommer bara den och "bas.css" att gälla.

Upp

* <META>

Markeras: <META> - tomt element, sluttagg saknas

Får innehålla: inget

Får finnas i: HEAD

Elementet META är en generisk mekanism för att specificera META-data och innehåller information om själva dokumentet som inte kan uppges av andra element, t ex TITLE eller ADDRESS. Informationen kan till exempel innehålla författarens namn eller sökord på vilka dokumentet kan sökas. Server/klient läser av META-informationen för att identifiera, indexera och katalogisera dokumentet. Vidare läser HTTP servern innehållet av dokumentets huvud för att skapa referensmaterial av det värde som anges i attributet HTTP-EQUIV. Syftet med META-information är alltså:

Ett attribut måste alltid tilldelas elementet, nämligen CONTENT då dess värde sammankopplas med värdet på antingen NAME eller HTTP-EQUIV och på så sätt ett unikt egenskap/värde-par skapas. Till exempel för att sammankoppla författaren med ett namn skriver du:

<META NAME=author CONTENT="Eva von Pepel">

Det får finnas ett obegränsat antal META element men du bör inte använda elementet för att ange information som kan specificeras av andra element. Inte heller bör du namnge HTTP-EQUIV med sådana ord som kan bara genereras av en server, t ex server, date, last-modified då de kommer att ignoreras till förmån för serverns egna.

Om det befintliga dokumentet länkas med ett dokument innehållande METADATA-profil (se HEAD och attributet PROFILE) gäller samma profil även för elementet META.

Om ett attribut tilldelat META tar ett värde av URI kan denna META-information även specificeras via elementet LINK. Till exempel följande META-datadeklaration:

<META name="DC.identifier" content="http://www.ietf.org/rfc/rfc1866.txt">

kan skrivas som:

<LINK rel="DC.identifier" type="text/plain" href="http://www.ietf.org/rfc/rfc1866.txt">

Med META kan du även uppge ett standard stil- och/eller skriptspråk samt teckenavkodning. Detta språk kan senare överskridas med lämpliga attribut som tilldelas elementen SCRIPT och STYLE. Använder du attributet STYLE eller attributen som orsakar inre händelse (%events) skall du alltid uppge dokumentets standardspråk. För att till exempel specificera Javascript och CSS som standardspråken och ISO-8859-1 som standard teckenavkodning skriver du:

<META http-equiv="Content-Script-Type" content="text/javascript">
<META http-equiv="Content-Style-Type" content="text/css">
<META http-equiv="Content-Type" content="text/html; charset=ISO-8859-1">

Attribut

HTML 4.0HTML 4.0 TransitionalHTML 3.2
LANG, DIR (%i18n;) och CONTENT (obligatoriskt) HTTP-EQUIV, NAME, SCHEME samma som i HTML 4.0 CONTENT (obligatoriskt), HTTP-EQUIV, NAME

HTTP-EQUIV

Sammankopplar angiven information till det referensmaterial (CONTENT) som kommer att visas, t ex vid en sökning. De värden som attributet kan ta är begränsade till de värden specificerade i specifikationer HTTP 1.0 (RFC 1945) eller HTTP 1.1 (RFC 2068). Om HTTP-EQUIV saknas borde attribut NAME användas istället. Exempel på värden:

<META HTTP-EQUIV="Window-target" CONTENT="_top">
<META HTTP-EQUIV="Content-language" CONTENT="sv">

HTTP-EQUIV kan användas istället för attributet NAME. Om dokumentet erhålls via ett HTTP-protokoll (Hypertext Transfer Protocol) kan server använda egenskapens värde för att skapa en HTTP-header. Till exempel:

<META HTTP-EQUIV=expires CONTENT="Tue, 14 Aug 1998 18:36:15 CET">

kommer att resultera i denna header

Expires: Tue, 14 Aug 1998 18:36:15 CET

och kan användas av cache-minnet för att hämta en ny kopia av dokumentet.

Om dokumentet ändras ständigt (t ex börsinformation) kan du med hjälp av attributet REFRESH automatiskt uppdatera dokumentet. Till exempel för att en fräsch kopia av dokumentet ska laddas var 60:e sekund skriver du:

<META HTTP-EQUIV=refresh CONTENT="60;URL=nyheter.html">

Om du flyttar dokumentet till en annan adress uppge hellre en vanlig länk med den nya adressen istället för att förflytta besökaren med REFRESH. Dels stödjer inte alla www-klienter REFRESH dels är denna tvångsförflyttning mycket opopulärt bland användare. Om du trots allt använder REFRESH (som i.o.f.s. kan vara mycket användbart i slideshower) ge besökaren lite tid och aldrig uppge 0 (noll) sekunder då det kan orsaka problem med history-bibliotek som gör att BACK-knappen blir "ur funktion".

NAME

Indentifierar egenskapens namn. M.a.o. specificerar det namn som ska sammankopplas med attributets CONTENT värde. NAME kan ta vilka värden som helst. En www-klient kan använda dessa värden på samma sätt som den gör i HTTP-header:n. En lista på lämpliga värden finns i HTTP 1.0 (RFC 1945) eller HTTP 1.1 (RFC 2068). Tolkning av ej standardvärden som REFRESH är beroende av varje www-klients "vilja". Följande gäller om HTTP-EQUIV saknar ett värde, t ex:

<META NAME=keywords content="HTML, SGML, CSS, referens">
<META NAME=description content="Den ultimata referensguiden till HTML för nybörjare och erfarna användare">
<META NAME=distribution content=global>

CONTENT

Obligatoriskt attribut. Sammankoppalar ett värde med attributen NAME eller HTTP-EQUIV. Ska inte överstiga 1024 tecken inklusive de frivilliga citattecknen. Kan även innehålla Boolean operatorer "AND" (mellanslag) och "OR" (komma). Om två operatorer anges samtidigt skrivs "AND" (mellanslag) innan "OR" (komma). Alla mellanslag mellan ett komma och ett ord eller ett ord och ett komma ignoreras. T ex:

"dator pc, färg tv" betyder dator OCH pc ELLER färg OCH tv

SCHEME

Attributet namnger en schema som skall användas för att tolka egenskapens värde. M.a.o. förser attributet www-klienter med ett innehåll så att datan kan tolkas korrekt. Attributet kan vara speciellt intressant för svenska användare vana att skriva datum enligt modellen (t ex) 981009. Då 98 är lätt att förstå kan 10 och 09 däremot misstolkas. Är det 10 september eller 9 oktober? Genom att tilldela attributet SCHEME värdet "Year-Month-Date" undviker man eventuella misstolkningar.

Attributet kan även användas för att identifiera olika objekt, till exempel en bok via dess ISBN nummer. För att identifiera boken "Formatering med Style Sheets" skriver du:

<META SCHEME="ISBN" NAME="identifier" content="91-88782-48-4">

LANG, DIR

Det språk eller den riktning dessa attributens värden represeterar specificerar språk/riktning av attributets CONTENT värde.

<META NAME=author LANG=sv CONTENT="Sjöström">

Attributen är mycket andvändbara när olika språkversioner av ett dokument finns tillgängliga då de dels kan förbättra sökkvalitén dels ge sökmotorer filtreringsmöjligheter så att användaren kan välja sin "egen" språkversion.

<META NAME=keywords LANG=sv CONTENT="Vattenfestival">
<META NAME=keywords LANG=en CONTENT="Water Festival">

För att ytterligare förbättra sökningen och valmöjligheterna bör du även med hjälp av elementet LINK uppge var dessa olika språkverioner finns.

<LINK TITLE="Svensk version" type="text/html" rel=alternate hreflang=sv href="svensk.html">
<LINK TITLE="Engelsk version" type="text/html" rel=alternate hreflang=en href="engelsk.html">

Katalogisering av ett HTML-dokument

Ett dokument katalogiseras efter det värde som paras ihop med egenskapen KEYWORDS. Dessa ord eller fraser kan vissa sökmotorer presentera som ingress vid sökningen medan andra använder värdet som paras ihop med egenskapen DESCRIPTION. En del sökmotorer visar dock de två, tre första meningar ur dokumentets BODY-innehåll (OBS! - tänk hur du börjar ditt dokument). För att en preliminär indexing ska vara korrekt måste du åtminstone skriva KEYWORDS i HTTP-EQUIV.

För att komma högre upp på söklistan försökte några mindre seriösa användare att lura sökmotorerna genom att upprepa samma sökord många gånger. För att komma åt problemet begränsade några sökmotorer antalet sökord till 7, andra indexerar endast de första 1000 tecken.

För att förbättra sökningen bör även dokumentets språk och om olika versioner av dokumentet är tillgängliga även adresser till dessa uppges.

Ej katalogisering av ett HTML-dokument

Inte alla användare vill katalogisera sina dokument, till exempel dokument som är lösenordbelagda. Du kan stoppa sökmotorer från att indexera dina dokument på ett antal olika sätt:

robots.txt

När en sökmotor besöker din sajt letar den först efter en fil med namn robots.txt. Om filen saknas indexeras dokumentet(n). Om filen är närvarande analyseras den för att se om indexeringen är tillåten. Filen ska ligga i roten och ej i användarbibliotek, t ex om din sajts adress är http://www.jag.se ska filens adress vara http://www.jag.se/robots.txt. OBS! det får finnas bara en robots.txt-fil per sajt.

Om sajten ska inte indexeras skriv följande i filen:

User-agent: * # gäller alla robotar 
Disallow: / # gäller alla sidor

Om enstaka filer eller bibliotek inte ska indexeras skriv följande:

Disallow: /hej 

gäller bilbioteket och filen med detta namn, t ex /hej.html och /hej/index.html

Disallow: /hej/ 

gäller /hej/index.html men inte /hej.html.

Strängar i filen måste skrivas med små bokstäver. Inga tomma rader är tillåtna.

ROBOTS

Då robotar inte letar efter robots.txt-filen i vanliga användarbibliotek har inte "vanliga" användare någon större glädje av denna fil (under förutsättning att leverantörer inte sammankopplar dessa filer till en fil) och bör därför använda följande META-information i varje dokument som inte ska indexeras:

<META name="ROBOTS" content="NOINDEX>

Om även länkar ska lämnas ifred skriver du följande:

<META name="ROBOTS" content="NOINDEX, NOFOLLOW">

CONTENT tillsammans med egenskapen ROBOTS kan även ta andra attribut:

EXPIRE

Egenskapen talar om för sökmotorer när dokumentet är ej längre giltigt och ska raderas ur deras cache. Genom att sätta datum till ett som har redan passerat indexeras inte dokumentet.

Webcam

RELOAD-knapp och META-refresh fungerar dåligt när webcamsbilder ska uppdateras då den befintliga bildens "last-modified" fält jämförs inte och istället visas en bild ur cache-minnet. För att undvika problemet bör man därför lägga till följande i dokumentets huvud:

<META HTTP-EQUIV="Pragma" CONTENT="no-cache">
<META HTTP-EQUIV="Refresh" CONTENT="60"> 60 bör ändras till det önskade antal sekunder

Upp

* Inbäddad stil <STYLE></STYLE>

Markeras: <STYLE></STYLE> - båda obligatoriska

Får innehålla: en inbäddad stilmall

Får finnas i: HEAD

Med elementet STYLE kan du bädda in en stilmall direkt i dokumentet. Stilen gäller då hela dokumentet den är inbäddad i. Det får finnas ett obegränsat antal STYLE element men de får endast förekomma i dokumentets huvud, dvs mellan <HEAD> och </HEAD>. I fall av konflikter, till exempel om ett och samma element ges olika stilar, gäller stilen närmast elementet.

Med STYLE kan alla förekomster av ett element, grupper av element eller klasser deklareras en specifik stil. Men om du vill ge något individuellt element en annan stil än den deklarerad i inbäddade mallen kan du med hjälp av attributet STYLE (OBS! blanda inte ihop elementet och attributet STYLE) överskrida denna stil. I motsats till attributet STYLE kan inte elementet STYLE innehålla teckenreferens. Alla BODY-element, förutom BASEFONT, PARAM och SCRIPT, kan tilldelas detta attribut. Attributet skrivs in i elementets starttagg.

Då ett valfritt stilspråk kan följa HTML-dokumenten skall standardspråket som varje STYLE-element i det befintliga dokumentet använder uppges antingen i:

META-deklarationen som skrivs i dokumentet huvud

<META http-equiv="Content-Style-Type" content="text/css">

eller HTTP-headern som skrivs i början av dokumentet

Content-Style-Type: text/css

Då inte alla www-klienter stödjer CSS än bör stilinformation, dvs elementets STYLE innehåll, gömmas. Göms inte innehållet kommer det att visas som text i dessa klienter. Du gömmer innehållet genom att skriva det som HTML-kommentar, dvs mellan <!-- och -->. WWW-klienter som inte stödjer CSS ignorerar elementet STYLE och dess innehåll betraktar som en osynlig kommentar. WWW-klienter som stödjer CSS "vet" att kommentaren är inte någon riktig kommentar utan innehåller CSS-deklarationer.

Attribut

HTML 4.0 och HTML 4.0 TransitionalHTML 3.2
LANG, DIR (%i18n;) som beskrivs i %attrs; och
TYPE (obligatoriskt), MEDIA, TITLE
Inga

TYPE

Obligatoriskt attribut. TYPE specificerar gällande för elementet stilspråk, t ex CSS och överskrider standardspråket uppgivet i HTTP-headern eller META.

<STYLE TYPE="text/css">
...
</STYLE>

MEDIA

Attributet specificerar den typ av mediet före vilket dokumentet är strukturerat. Värdena är:

Följande exempel talar om var versionen anpassad för utskrift finns:

<STYLE media="print" TYPE="text/css">

Om dokumentet är anpassat för fler en en mediatyp lista alla typer och separera dem med ett komma:

<STYLE media="print, screen" TYPE="text/css">

TITLE

Brist på detta attribut gör stilen gällande - stilen alltid tillämpas om CSS-möjligheten är ej avstängd.

<STYLE type="text/css">
...
</STYLE>

Attributets närvaro gör att stilen automatisk tillämpas men användaren kan stänga av den samt som han/hon bibehåller eller väljer andra stilar.

<STYLE type="text/css" TITLE="Stora fonter">
...
</STYLE>

Om två eller fler element med attributet har samma värde betraktas alla stilmallar som en.

<STYLE TITLE="Samtida" TYPE="text/css">
...
</STYLE>
<STYLE TITLE="Samtida" TYPE="text/css">
...
</STYLE>
<STYLE TITLE="Samtida" TYPE="text/css">
...
</STYLE>

Mer om stilmallar och TITLE-attributet finner du i avsnittet "LINK och externa stilmallar" ovan.

Exempel

Tre inbäddade stilmallar; en för skärm, en för utskrift och en för taldatorer:

<HEAD>
 <STYLE type="text/css" media="screen">
    H1 {color: red; background: black}
 </STYLE>

 <STYLE type="text/css" media="print">
   H1 { text-align: center }
 </STYLE>

<STYLE type="text/css" media="aural">
   A { cue-before: uri(ding.wav); cue-after: uri(dong.wav)}
 </STYLE>
</HEAD>

Om en stilmall importeras måste @import-regeln skrivas före alla andra regler, t ex:

<STYLE type="text/css" media=screen>
@import url("print.css") print;
H1 {text-align: center}
/* andra deklartioner */
</STYLE>

Upp

* Inbäddat skript <SCRIPT></SCRIPT>

Markeras: <SCRIPT></SCRIPT> - båda obligatoriska

Får innehålla: inbäddat skript

Får finnas i: HEAD, blockelement, inlineelement

Med elementet SCRIPT kan du bädda in s.k. client-side skripter i dokumenten. Till skillnad från server-side som exekveras av servern följer client-side skripter dokumentet och exekveras av användaren själv, t ex via egen www-klient. Det får finnas ett obegränsat antal SCRIPT element. Normalt förekommer elementet(n) i dokumentets huvud, dvs mellan <HEAD> och </HEAD> men om skriptet genererar BODY-innehåll inkluderas det i dokumentets kropp, dvs mellan <BODY> och </BODY>.

I HTML kan skripter ha en mängd olika funktioner, t ex dynamiskt infoga, ändra, mata in ett innehåll; bearbeta formulär eller orsaka att något händer (inre händelser) om användaren gör någonting.

Det finns två typer av skripter som kan följa dokumentet:

Då ett valfritt skriptspråk kan följa HTML-dokumenten skall standardspråket som varje SCRIPT-element i det befintliga dokumentet använder uppges antingen i:

META-deklarationen som skrivs i dokumentet huvud

<META http-equiv="Content-Script-Type" content="text/javascript">

eller HTTP-headern som skrivs i början av dokumentet

Content-Script-Type: text/vbscript

Då inte alla www-klienter stödjer skripter bör elementets SCRIPT innehåll, gömmas. Göms inte innehållet kommer det att visas som text i dessa klienter. Du gömmer innehållet genom att skriva det som HTML-kommentar, dvs mellan <!-- och -->. WWW-klienter som inte stödjer skripter ignorerar elementet SCRIPT och dess innehåll betraktar som en osynlig kommentar. WWW-klienter som stödjer skripter "vet" att kommentaren är inte någon riktig kommentar utan innehåller ett skript som ska exekveras. Du kan även inkludera i dokumentet ett alternativt till skriptet innehåll. Se elementet NOSCRIPT nedan.

Attribut

HTML 4.0HTML 4.0 TransitionalHTML 3.2
LANG, DIR (%i18n;) som beskrivs i %attrs; och TYPE (obligatoriskt), CHARSET, LANGUAGE, SRC, DEFER, EVENT, FOR samma som i HTML 4.0 Inga

TYPE

Obligatoriskt attribut. TYPE specificerar gällande för elementet skriptspråk, t ex Javascript och överskrider standardspråket uppgivet i HTTP-headern eller META.

<SCRIPT TYPE="text/javascript">
...
</SCRIPT>

SRC

Attributets värde specificerar adressen till ett externt skript. På detta sätt kan du använda samma skript till ett obegränsat antal dokument. Du kan hänvisa till ett externt skript samtidigt som du inkluderar ett som innehåll av elementet SCRIPT. Om attributet SCR hänvisar till ett skript bör www-klienten exekvera detta skript och ignorera det inbäddade. I fall då det externa skriptet inte kan exekveras bör www-klienten exekvera det inbäddade.

LANGUAGE

Attributet är nedskrivet till förmån för TYPE. Om en www-klient inte stödjer det uppgivna språket kommer skriptet att ignoreras.

DEFER

Boolean attribut. Talar om för www-klienten att inget innehåll kommer att genereras så att den kan "på ett vanligt sätt" fortsätta med tolkningen.

CHARSET

Då avkodningen av skriptet som SCR länkar till kan skilja sig från avkodningen i det befintliga dokumentet kan du med hjälp av attributet CHARSET tala om för www-klienten vilken avkodning används "på andra sidan" av länken.

Värdet specificerar teckenavkodning av den länkade källan, t ex ISO-8859-1. Lista på registrerade teckenavkodningar finns hos IANA.

<SCRIPT TYPE="text/javascript" 
SRC="skript.js" CHARSET="ISO-8859-1">
...
</SCRIPT>

FOR, EVENT

Dessa två attribut får inte någon support idag men är reserverade för eventuella framtida användning

Exempel

Skriptet räknar besökets tid. Observera att både TYPE som är obligatoriskt och LANGUAGE som är nedskrivet är närvarande. Då äldre www-klienter inte stödjer attributet TYPE kan dess ensamma närvaro orsaka att skriptet ignoreras.

Besökets tid visas i ett fält. I HTML 4.0 finns det inget krav på att fältet (INPUT) måste förekomma i ett formulär (FORM) men vissa www-klienter, bl.a. Netscape, vägrar rendera INPUT utanför FORM. Då elementets FORM attribut ACTION är obligatoriskt - måste även det inkluderas. Dess värde däremot behöver inte hänvisa till något skript. Därför kan du enbart skriva <FORM ACTION="*">.

<!DOCTYPE HTML PUBLIC "-//W3C//DTD HTML 4.0//EN"
     "http://www.w3.org/TR/REC-html40/strict.dtd">
<HTML>
<HEAD>
<TITLE>Hur lång tid befinner sig 
besökaren på ens hemsida</TITLE>
<META http-equiv="Content-Script-Type"
content="text/javascript">
<SCRIPT TYPE="text/javascript" language="JavaScript">
<!-- börja gömma
startday = new Date();
clockStart = startday.getTime();
function initStopwatch() { 
var myTime = new Date(); 
return((myTime.getTime() - clockStart)/1000); 
}
function getSecs() { 
var tSecs = Math.round(initStopwatch()); 
var iSecs = tSecs % 60;
var iMins = Math.round((tSecs-30)/60); 
var sSecs ="" + ((iSecs > 9) ? iSecs : "0" + iSecs);
var sMins ="" + ((iMins > 9) ? iMins : "0" + iMins);
document.forms[0].timespent.value = sMins+":"+sSecs;
window.setTimeout('getSecs()',1000); 
}
// sluta gömma -->
</SCRIPT>
</HEAD>

<BODY onLoad="window.setTimeout('getSecs()',1)">
<FORM ACTION="*">
<P><INPUT NAME=timespent SIZE=5></P>
</FORM>
</BODY>
</HTML>

Detta skript, skrivet av Microsoft, detekterar besökarens www-klient, Internet Explorer 3.0 eller 4.0, så att en korrekt stilmall kan länkas med dokumentet. Genom att ha olika stilmallar, en för varje klient, kan du försäkra dig att mallar innehåller bara de deklarationer som får stöd av respektive klient. I exemplet är mallarna namngivna IE4.css och IE3.css. Om dina mallar heter något annat, skriv dessa namn i skriptet istället.

<HEAD>
<SCRIPT TYPE="text/javascript" LANGUAGE="Javascript">
<!--
  var bIsIE = navigator.appName == "Microsoft 
Internet Explorer"
  var bIsIE4 = bIsIE && 
  navigator.appVersion.indexOf("4.") > -1
  if (bIsIE4) { 
    sCSS = 'LINK REL="stylesheet" TYPE="text/css" 
HREF="IE4.css">'
  }
  else {
    if (bIsIE) {
      sCSS = 'LINK REL="stylesheet" TYPE="text/css" 
HREF="IE3.css">'
    }
  }
  document.write(sCSS)
//-->
</SCRIPT>
</HEAD>

* Alternativt innehåll <NOSCRIPT></NOSCRIPT>

Markeras: <NOSCRIPT></NOSCRIPT> - båda obligatoriska

OBS! - detta är INTE ett HEAD-element utan ett BODY-element och kan därför endast förekomma i dokumentets kropp

Får innehålla: blockelement, inlineelement

Får finnas i: APPLET (T), BLOCKQUOTE, BODY, BUTTON, CENTER (T), DD, DEL, DIV, FIELDSET, FORM, IFRAME (T), INS, LI, MAP, NOFRAMES (F), NOSCRIPT, OBJECT, TD, TH

Om www-klienten stödjer elementet SCRIPT dock inte det specifika skriptets språk eller om användaren har stängt av skriptmöjligheten kan inte skriptet exekveras. Därför bör du tillsammans med skripter även inkludera ett alternativt innehåll som kommer att visas i fall då skriptet inte kan exekveras. Då detta innehåll är ett synligt BODY-innehåll förekommer elementet endast i dokumentets kropp, dvs mellan <BODY> och </BODY>. WWW-klienter som inte stödjer skripter över huvudtaget bör visa elementets innehåll. F.n. är stöd för NOSCRIPT mycket dåligt.

Attribut

HTML 4.0HTML 4.0 TransitionalHTML 3.2
%attrs; %attrs; Elementet finns inte

Exempel

Om du till exempel dynamiskt infogar data in i dokumentet kan du använda NOSCRIPT-elementet för att förse användaren till en länk till denna data.

<HEAD>
<SCRIPT type="text/tcl">
 ...TCL-skript...
</SCRIPT>
<HEAD>

<BODY>
<NOSCRIPT>
 <P>Senaste <A HREF="data.html">Börsinformation</A></P>
</NOSCRIPT>
</BODY>

Pull Down Meny

<!DOCTYPE HTML PUBLIC "-//W3C//DTD HTML 4.0//EN"
     "http://www.w3.org/TR/REC-html40/strict.dtd">
<HTML>
<HEAD>
<TITLE>Pull Down Meny</TITLE>
<META http-equiv="Content-Script-Type"
content="text/javascript">

<SCRIPT TYPE="text/javascript" language="JavaScript">
<!-- 
function goTo(form) {
var myindex=form.dest.selectedIndex
window.open(form.dest.options[myindex].value);
}
//  -->
</SCRIPT>

</HEAD> 
<BODY>
<FORM  TITLE="myForm" ACTION="*">
<P>
<SELECT NAME="dest" SIZE=1>
<OPTION SELECTED VALUE="">Välj: 
<OPTION VALUE="dok1.html">Dokument 1
<OPTION VALUE="dok2.html">Dokument 2
<OPTION VALUE="dok3.html">Dokument 3
</SELECT>
<INPUT TYPE="BUTTON" VALUE="Gå" onClick="goTo(this.form)">
</P>
</FORM> 

<NOSCRIPT>
<UL>
<LI><A HREF="dok1.html">Dokument 1</A></LI>
<LI><A HREF="dok2.html">Dokument 2</A></LI>
<LI><A HREF="dok3.html">Dokument 3</A></LI>
</UL>
</NOSCRIPT>

</BODY>
</HTML>

Upp

* <ISINDEX> (T)

Markeras: <ISINDEX> - tomt element, sluttagg saknas

Får innehålla: inget

Får finnas i: HEAD och även APPLET (T), BLOCKQUOTE, BODY, CENTER (T), DD, DEL, DIV, FIELDSET, FORM, IFRAME (T), INS, LI, MAP, NOFRAMES (F), NOSCRIPT, OBJECT, TD, TH

Nedskrivet element som sällan används. Kan endast förekomma i HTML 4.0 Transitional och HTML 3.2. I HTML 4.0 bör INPUT användas istället.

ISINDEX är förfader till ett formulär och talar om för www-klienten att dokumentet är ett indexdokument, dvs att dokumentet är sökbart med hjälp av sökord.. Vid dess närvaro bör www-klienten inducera ett enkelt INPUT-fält där sökorden kan skrivas samt ett meddelande t ex "This is a searchable index. Enter search keywords:". Det finns inga restriktioner hur många tecken (ord) få skrivas i fältet. De bör dock begränsas till tecken som stödjs av LATIN-1 teckentabell. Själva elementet gör inte dokumentet sökbart även då www-klienter förser det med någon form av sökning. För bästa resultat bör absolut adress i HTTP-headern och/eller via BASE som pekar till CGI-skriptet vilket ska sköta sökningen uppges.

Elementet markeras endast med <ISINDEX>. Då det är ett tomt element är sluttaggen förbjuden. ISINDEX kan finnas både i dokumentets huvud och dess kropp. När det finns i BODY (och FORM) bör attributet ACTION som anger sökvägen till det cgi-bin program eller skript som ska ta hand om sökningen tilldelas.

Attribut

HTML 4.0HTML 4.0 TransitionalHTML 3.2
Elementet finns inte %correats; %i18n; som beskrivs i %attrs;, PROMPT PROMPT

PROMPT (T)

Värde av detta attribut är vanlig text med vilken fältet ska namnges. Detta namn ersätter då standarvärdet (t ex) "This is a searchable index. Enter search keywords:"

<BASE HREF="http://www.algonet.se/~/eva/cgi-bin/search">
<ISINDEX PROMPT="Skriv dina sökord här: ">

Upp | HTML-referensbok | Referensböcker

Valid HTML 4.0 dok.