HTML © Eva von Pepel
* [ HTML-referensbok ] * [ Referensböcker ] *
Inledning, Element, Attribut, Värden, Struktur, Dokumenttyp
HTML är ett enkelt plattformsoberoende, logiskt och hierarkiskt markeringsspråk (OBS! Ej programmeringsspråk) som används för att strukturera dokument avsedda för World Wide Web. Med hjälp av överenskomna markeringar strukturerar du dokumentets olika komponenter (element) t ex stycken, tabeller eller listor genom att markera varje elements början och slut. Dessa markeringar läses senare av en www-klient (tolkare eller bläddrare (från eng, browse - bläddra) - applikation som avläser/tolkar markorden), t ex Internet Explorer, Netscape eller Opera, och de olika elementen presenteras i form av stycken, tabeller eller listor. Om texten inte var markerad skulle den visas i en enda följd, dvs utan några som helst radbrytningar.
Vanligtvis kommer markorden i par; det första talar om att något, t ex ett stycke, börjar och det andra markerar detta någots slut. De markerade delarna, dvs innehållet mellan markorden kallas, för element. Ett stycke är ett element, och ett betonat ord är ett annat element.
Oftast kan ett element innehålla ett annat element, ett kapitel kan t ex innehålla några avsnitt som i sin tur innehåller ett antal stycken. Ett stycke kan i sin tur innehålla några betonade ord. I ett sådant fall markeras varje del, inklusive de betonade orden, med ett lämpligt markord och kallas för element.
HTML är ett beskrivande och inte verkställande språk. Därför talar markorden enbart om - "Jag innehåller ett stycke", "Jag innehåller ett betonat ord" men inte vad www-klienten ska göra med stycket eller det betonade ordet. Det är upp till varje www-klient vad den gör med stycket så länge det åtskiljs från andra stycken (element) på så sätt att det inte finns någon tvekan om att elementet är ett stycke. Idag åtskiljer de flesta www-klienter styckena med en tom rad. Tidigare åtskiljdes de genom ett indrag på styckenas första rad. I framtiden åtskiljs de kanske på något annat sätt.
Inte nog med att www-klienter tolkar de olika elementen på sitt speciella sätt utan användarna kan även själva ändra deras utseende, t ex genom att i sin egen www-klient ändra storleken på standardfonten, färger eller upplösning, mao anpassa den till sina egna behov. Därför kommer tvingandet av en viss layout med största säkerhet att misslyckas. Dels tolkar de olika www-klienterna "på sitt sätt", dels kan användarna ändra inställningar på både maskin- och programvaran. Att skriva för en speciell www-klient är inte heller något som rekommenderas (om du inte är på Intranet). Skapa dina dokument portabla och syntaxfelfria, dvs utan markeringsfel, och låt användaren sköta resten eftersom han/hon vet bäst (t ex) vilken fontstorlek som passar honom/henne.
Markorden
Markorden, eller taggar (eng. tags) som de även kallas, talar om för en www-klient när ett element börjar och när det slutar. Utan dessa markord skulle innehållet visas i en enda följd. När du vill markera ett element "taggar" du det med något lämpligt markord. Om du vill markera ett stycke börjar du det med markordet <P> och slutar med </P>.
Om du vill betona ett eller fler ord i detta stycke markerar du det/dem <em>ord</em>, där <em> (emphasis) betyder början av det betonade ordet (eller meningen) och </em> slutet. När sedan en visuell www-klient stöter på en sådan markering kommer den att tolka/betona innehållet mellan markeringarna och visa det som t ex kursiv text medan en taldator som används av synskadade betonar ordet genom att läsa det högre.
Portabilitet
Då html är plattformsoberoende är dokument som är markerade med detta språk portabla. Det betyder att sidorna anpassar sig till de yttre omständigheterna t.ex. skärmstorleken eller upplösningen, dvs tar den plats de behöver.
|
Exempel på portabla dokument
|
|
HTML utvecklas som alla andra språk. Nya "ord" tillkommer, andra försvinner. Idag finns ett antal olika HTML-versioner/dialekter. Skillnaden mellan de olika versionerna ligger i antal tillgängliga element/attribut/värden.
W3 Konsortiet (http://www.w3.org/) som bildades 1994 är det organ som arbetar med utvecklingen och framställningen av nya HTML-versioner vilka publiceras i form av Rekommendationer. Den senaste Rekommendationen HTML 4.0 är ett fullständigt språk och därmed är W3Cs arbete med HTMLs utveckling i stort sett avslutat. Med undantag för mindre justeringar förväntar man sig inte några större ändringar.
De mest kända och använda HTML-versionerna är:
Skillnaden mellan strict och loose verion är den att strict version enbart fokuserar på dokumentens struktur och den tillåter inga s.k. stilistiska element och attribut. Dokumentens presentation lämnas helt och hållet åt stilmallar. För att inte ogiltigförklara miljontals dokument som finns på WWW publicerade man även en övergångsversion, HTML 4.0 Transitional, där dessa element och attribut fortfarande är tillåtna - dock nedskrivna, dvs deras framtida support garanteras ej.
En browser, www-klient, avläsare, tolkare eller bläddrare (från eng, browse - bläddra) är en applikation som avläser/tolkar markorden och presenterar dess innehåll.
HTML är ett beskrivande och inte verkställande språk, det talar om vilka de olika elementen är och inte vad www-klienter ska göra med dem. Det är alltså helt och hållet upp till en enskild www-klient hur den presenterar innehållet. Bli inte frustrerad om dina stycken eller tabeller presenteras på ett sätt i en www-klient och på ett annat i en annan.
Att tvinga en vis layout kommer med största säkerhet att misslyckas. Dels tolkar de olika www-klienterna "på sitt sätt" dels kan användarna ändra inställningar på både hård- och programvaran.
Att skriva för en speciell www-klient är inte heller något som rekommenderas (om du inte är på Intranet). Skapa dina dokument portabla och syntaxfelfria, dvs utan markeringsfel och låt användaren sköta resten. För att försäkra dig att dina dokument är felfria validera (testa) dem på ett av ställen som listas under viktiga adresser
Vill du veta mer hur språket är konstruerat läs "HTML - vad är det för språk egentligen?"